Vi har tummat allt och fläckat allt
På den jord vi våldtagit tusenfalt
Men något finns där ändå, ändå
Som vår kliande lystnad ej hunnit nå
I trädens topp svävar en värld,
Oberörd och längtansvärd
Där spelar en vind, där sjunger en trast
Om allt man ej fångar och håller fast
Där gungar dunmjuka fågelbon
I det vingades ro, i den enda ron
Som facklor höstlövens lågor tänds
Av isig eld från förintelsens gräns
Och rimfrosten ritar sin dröm av kristall
Långt bortom människans syndafall
Där blommar i sol, där tindrar av is
Det oupphinnligas paradis.
