Illuminata

ILLUMINATION

According to it, we gain knowledge

through enlightenment of the mind.

Then in such a moment of enlightenment,

the mind goes directly to find truth,

in the same way that eyes see the real world,

finding it directly without the need of thinking.

Illumination is thus not a state of ecstasy,

it is not thoughtless ecstasy or entrancement.

It is the intensification of thought.

All that is necessary is the achieving

of that state of purity of heart,

a purity of heart, that is more important

than the mechanisms of the mind.

Dessa sagolika ord inleder filmen Iluminacja, en polsk film från 1973...

Detta för ju direkt tankarna till ceo och hans illuminata. Så vitt jag har undersökt saken har han myntat ordet själv. Illuminati får du många träffar på, och visar sig ha med mystiska religiösa sekter att göra.  Beröringspunkterna är desamma; upplysning, renhet... Orden är ju liksom väldigt snarlika... Nu är det ju emellertid inte "Gud" Eric tillskriver sina illuminata-upplevelser, som t.ex. den gång han (vilken han talar om i en intervju jag inte lyckas hitta) förbryllad, plågad och försänkt i smärtsamma tankar, på en blåsig strand, plötsligt får för sig att himlen öppnar upp sig och känner alltets lugna och harmoniska självklarhet genom hela sitt väsen. Att spränga en sådan robust och otrevlig mur av inrutat tänkande, är alldeles säkert något av det starkaste man kan uppleva.

Erics personliga utveckling är intressant att se ur ett övergripande perspektiv. Först kommer "The New School" 2005 - en upprorisk och ilsk vi-mot-dem-sammansvetsning av de egna leden som mynnar ut i uppjagad extas och som samtidigt försöker fånga essensen och renheten. 2007 kommer kom något mer tillbakalutade "A New Chance" och talar om ett mer uppgivet sökande, blandat med drömska och hoppingivande tillflyktsorter, och i och med låten "The Last Dance" försöker försona sig med och välkomna den alltmer förtvivlade smärtan, som ju ändå alltid tycks återvända. Kampen fortgår i "White Magic", men med en delvis annan motståndare. Eric letar nu i sig själv, istället för att skapa drömska paradis. Väggarna finns kvar, men de är på väg att falla. Eric känner det personliga ansvaret och har mognat mycket. Att döma av ceo-intervjuerna verkar han blicka mycket inåt, eftersom han vet att det är där han kan finna svar, i sina egna upplevelser, tillstånd och förnimmelser. Och han är alltjämt på jakt efter det äkta, istället för att göra som Maria och hemsöka gallerian i hopp om att någon ska lägga märke till honom.